Linnéa

Man får bara ett liv. Ett liv att leva. Ett liv att göra allting rätt på och ett liv att göra alla misstag på. För det är ju faktiskt så; Livet består både av misstag och av rätt val. Därför måste man våga chansa. Jag kan inte innan veta vad som kommer bli rätt och vad som kommer bli fel - och seriöst vad vore det för mening med att leva då?
Våga chansa! Våga leva!
Kasta dig ut och pröva dina vingar, störtar du tar du dig upp igen och till slut lär du dig flyga. Man kan inte alltid lyckas första gången. Man måste våga flyga.

På senaste tiden har jag blivit en pussy och jag hatar det. Jag mesar ur på allt. Och efteråt blir jag så himla besviken på mig själv och fattar inte vad det är som händer, jag hade inga sådana problem förut. Då chansade jag på allt, från dag till dag. Jag gjorde saker jag inte gillade och upptäckte att det var rätt okej.
Men varför då denna vändning? Har det med åldern att göra? Är jag rädd för att kasta mig ut och inte veta om jag kommer upp igen? Är jag rädd för att jag är för gammal för att fortfarande hålla på och pröva mina vingar?

Det är fel, fel, fel. Man bil aldrig för gammal! Jag vill inte känna så här och då ska banne mig den känslan bort också! Jag vet att jag kan klara allt. Allt. Jag måste bara pröva mina vingar lite till.
Jag börjar från och med nu. Nu ska jag inte mesa ur mer. Nu kör vi!

Man får bara ett liv. Ett liv att pröva sina vingar på. Störtar jag tar jag mig upp, och tillslut kan du se mig, flyga flera mil, bort mot framtiden.

Ganska bra gjort av mig att jämföra med fåglar m.t.p att jag hatar dom ^^