Linnéa

Har precis röjt i mitt rum. Dvs städat bort lite saker som jag efter mkt funderande kommit på att jag faktiskt inte behöver. Hittade även lite små roliga saker som 2 par snygga ringar som jag kan "återanvända"- funkar lika bra nu som de gjorde i 7:an, foton på min gamla kanin Fläcken - han var verkligen mysig! Jag saknar honom! Sen hittade jag lite andra saker som åkte ner i "inte röa"- lådan och kom underfund med mig själv att hur mkt jag än städar så kommer jag inte att kunna städa bort minnerna från honom i detta rummet. Det är väl bara att acceptera och egentligen kanske inte så konstigt heller.

Dock tycker jag alltid att så fort jag börjar röja i mitt rum så lyckas det alltid bli stökigare, hur mycket jag än rensar bort och slänger så blir det stökigare. Men även om röja betyder att mitt rum blir stökigare så gillar jag att röja, städa undan, hitta "nya" saker och slänga. Det ger mig ro och känns nästan som lite "egentid" att sitta och kolla igenom sina saker och låta tankarna flöda. Det är härligt. Oftast röjer jag på kvällarna (haha den meningen går att misstolka) och jag tycker det är så mysigt att sitta i mörkret när det nästan är natt och titta på mina gamla prylar.

När jag i princip var klar kom mamma in och skulle säga godnatt. Jag visade henne då ett "Jag har tagit ställning" kort. Ett kort där jag har fått fylla i om jag vill donera mina organ eller ej. Jag vill donera men endast till donation och än så länge vill jag inte donera bort hjärta och hjärna. (jag vet ju inte vad jag vill om några år ;))
Mamma undrade varför jag inte ville donera bort hjärtat, men hur skulle jag kunna det? Jag har ju redan gett bort mitt.

<3
Där var jag väl gullig? ^^ Sanningen till varför jag inte vill donera bort mitt hjärta i dagsläget är att hjärtat för mig är så personligt. Det är ju där alla min känslor finns. Mina känslor...