Linnéa

Man får bara ett liv. Ett liv. Det livet får man bara en chans att leva perfekt. En chans.
Jag vill inte slösa någon tid, för tid är dyrbart. Ändå vill jag att tiden ska gå fort, flyga iväg, till den dag då jag redan gjort alla val. Den dag jag lever lycklig och kommer fortsätta med det tills jag dör. Men jag vill inte missa något. Och jag vill,vill,vill njuta av varje sekund som livet bjuder på. Men just nu så kan jag inte.
Jag kan inte njuta av det livet har att bjuda på. Jag vill bort, bort härifrån. Jag trivs inte. Men ändå vill jag stanna. Jag trivs ju visst! Så är det med allt. Jag velar. Jag vill klara mig själv, men ändå ha hjälp. Det är olika från dag till dag och jag själv vet inte vilken dag som blir vilken. Vilken dag som kommer bli pepp och vilken som kommer bli depp. Jag har ingen aning.
Jag älskar att sova, att drömma. För i drömmen bestämmer jag, och på ett eller annat sätt blir det oftast bra - så som jag vill ha det. Fast skönast är att få sova i flera timmar, utan att drömma något. Utan att känna något. Utan att ha någon press. Utan att behöva välja. Då är det nästan som att jag inte finns. Det är så himla skönt.

Behöver omväxling. Behöver sol. Behöver bestämma mig. Behöver inse.