Don't blame on me

Intressant dag. Väldigt. Mycket känslor. Väldigt mycket känslor.

I skolan kom en kurator för att prata med vår klass för att vi är så stressade. Jag känner ingen stress, inte över skolan, men det var ändå mycket givande att sitta med och lyssna. Luften rensades mellan stressade och ikke stressade. Vilket behövdes.

Hade Engelska C och jag och Sofia var fucking fabolous på vår redovisning - som vanligt :)

Fikade med Amanda och Patrik, det var både trevligt, äckligt och roligt :) Äckligt mest för att Patrik berättade historien om luftgevärskulan i Wilhelms ben, fast de va kul också ^^


Har även fått förklarat för mig idag att jag inte ska gå runt och tro saker och sprida massa ryckten. Dessutom tycker personen ifråga att om jag har något att säga kan jag SÄGA det till honom och inte skriva det på min blogg.
Men som du vill. Jag ska snacka med dig - face to face ;) Och du, jag sprider fan inte ryckten.

Kanske ska lägga till också att jag inte tar någon skit. Jag sa det som kändes rätt för mig, och hade jag suttit i din sits hade jag velat veta - för att kunna ta reda på sanningen. Visade sig mitt påstående vara fel? Ja då är väl det bara bra? Varför skälla ut folk för att de ville ditt bästa? VARFÖR???




Igår tog jag ett steg. Ett steg frammåt. Det var ett stort steg för mig. Enormt stort. Och det är det fortfarande. Jag står kvar. Jag står kvar. När nästa steg kommer, om det någonsin kommer, det vet jag inte. Men jag väntar. För jag tog ett steg, och jag tänker inte backa.

Tillsist: Säg aldrig till mig vad jag ska skriva eller inte skriva i min blogg. Det är min blogg och jag skriver om vad jag vill.

Todelooo ;)
Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?
Rss