What can I say? What can I do?

Jag blir arg och besviken. Hela jag känns ganska uppriven nu. Fast samtidigt orkar jag inte vara uppriven längre så jag blir bara trött, och det känns som att jag ger upp. Alldeles för lätt.

Varför ska jag behöva tycka att det är okej?? Jag trodde du fattade på min ton och det jag sa att jag faktiskt inte tyckte att de va okej. Jag skiter i om det har med skolan att göra. Det var ju fan förra helgen också! Du hade aldrig tyckt att de va okej. Aldrig. Never. Varför ska jag då tycka det? Usch.. blir så himla osäker på allt när det blir såhär. Jag kanske bryr mig för mycket. Men även om så är fallet, så känns det ju anyway. Och det känns inte trevligt...

All for now.
// Li
Postat av: Linda

Sv: Joo jag tror faktiskt att jag äntligen vågar satsa :) Eller rättare sagt, jag VÅGAR. Det har jag redan gjort och jag tänker inte sluta nu.

Haha finns väl inte så mkt att höra där inte ;) Han gör mig glad och får mig att må bra, det är väl så långt vi kommit lix :) Men aa, en bra början på allt. Tänker inte ta ut ngt i förskott, då blir allt bara pannkaka och det vill jag inte. Så move forward med baby steps är det som gäller ^^ Fast med mina mått mått är det ju nästan dinosauriekliv! Haha ;) <3

 2009-11-23     19:03:32     http://lindaroswall.blogg.se/
Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?
Rss