Linnéa

Okej, inget är bestämt ännu, men jag måste få skriva av mig.

Jag vet inte vad jag vill och du vet inte vad du vill heller. Och eftersom ingen är direkt "på" så lutar det ju mot att detta kommer att nå sitt slut inom en snar framtid. Frågan är bara: Hur fan ska jag kunna leva utan dig?
Du har funnits där för mig så sjukt länge, och jag vet att du kommer fortsätta finnas där men det kommer ju inte att vara samma sak.. Jag har kunnat lita på dig till 100% även om jag sagt att jag inte har gjort det (ok jag har kanske inte alltid litat på dig i alla situationer, men ah du vet vad jag menar), du har ställt upp och du har varit så mycket mer än en helt vanlig pojkvän. Du har varit min bästa vän. Den bästa vän jag någonsin har haft.

Det gör så ont, så ont att förstå att detta kanske är slutet. Att det kanske inte blir mer, går mer. Att man inte känner lika starkt för varandra som man gjort innan.

Jag vet inte vad jag ska göra. Ibland vill jag ha dig så sjukt, sjukt mycket och jag kan inte tänka mig en dag, en minut, en sekund utan dig. Men ibland tänker jag att det hade varit bättre om vi inte var tillsammans.

Grejen är att jag inte kan tänka mig in i hur det skulle vara att inte vara din flickvän. Vad skulle jag göra på fredagskvällarna? och hela lördagarna? Ska jag behöva sova ensam alla nätter nu då? Eller ska du sova över men på en madrass? Vem ska jag komma till när jag är ledsen? Vem ska jag ringa när jag bara måste berätta något? Vem ska jag krama och pussa på?

Du är ju det bästa som har hänt mig, det absolut bästa. Och detta är så grymmt jobbigt. Ska jag lämna det bästa jag har för att jag kanske inte känner lika mycket längre? Är det värt det?

Ska jag vara helt ärlig hade jag inte trott att du skulle vara lika mycket för detta som jag var då. Och jag trodde du skulle bli glad  de gångerna jag har sagt att jag vill försöka en gång till. Du säger att du inte vet vad du vill, men jag tror att du har bestämt dig.

Jag vet att du frotfarande kommer att finnas här, men inte alls på samma sätt. Inte alls. Vi kommer ju fortsätta vara vänner och så, men kommer jag klara av när du skaffar en ny som du hellre vill umgås med? Antagligen kommer jag känna mig jättebort vald och bli sårad - men det får jag väl lära mig att ta. Det värsta som jag känner kommer hända är att jag ångrar mig och tror att jag kan komma tillbaka att det ska bli bi och att allt blir som vanligt igen, men så kommer det inte vara, för om jag känner dig rätt kommer inte du att gilla det.

Ahh sånt här ska inte vara så förbannat svårt! Jag älskar ju dig! Av hela mitt hjärta! Men ändå är det något som inte riktigt stämmer. Åh jag vill ju ha dig jag vill ju vara med dig. Du är min skatt. Hur FAN SKA DET GÅ UTAN DIG???? detta känns så jävla fel! Jag sitter här och lipar sönder för att jag är rädd att mista dig, och ändå vet jag inte vad jag vill.

Mathias, jag älskar dig så det gör ont.