Linnéa

Då var det bestämt. Det blir inte mer. Inget mer vi.

Jag fattar inte hur jag ska klara detta. Det gör så ont i mig. Jag vet inte ens om det är detta jag vill. Allt känns bara fel och jag känner mig så olycklig! Jag vet inte vad jag ska göra! :'(

Dagarna är väl okej, så länge man håller igång. Och det känns okej när du är här, men när du går blir det så ensamt. Det känns inte som att detta är på riktigt. Den dagen jag fruktat är inne. Den dagen jag aldrig trodde skulle komma. Den dagen har kommit och nu känns det som att den kom för tidigt. Jag är inte redo. Jag kommer sakna dig.

Du var den som alltid ställde upp, alltid älskade mig vad jag än gjorde och vad som än hände. Du fanns alltid och jag kunde lita på dig. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Och nu vet jag inte om jag får älska dig?

Det känns inte som att vi var klara med varandra ännu. Jag hade massa mer planer för oss. Hela sommaren tex. Vem ska följa med mig ut till landet nu? Vem ska jag ta lill båten ut till en ö med? Vem ska jag sova i friggeboden med? Vem ska jag vara med under sommarlovet då alla åker iväg?

Nej jag vill inte! Detta känns så hemskt och så fel! Vad var det som var så himla hemskt så att vi var tvugna att göra slut? Vad var det som var så fel? Jag ville ju försöka mer!

Detta känns så himla overkligt. Det känns som att det någon gång ändå kommer att bli vi igen, men det är inte säkert. Och det gör mig så himla, himla ledsen. Jag kanske aldrig får dig igen. Detta kanske var min chans, och jag sumpade den. 3 år kanske inte är at sumpa en chans, men jag utnyttjade den inte helt och fullt.

Fan Mathias vad jag älskar dig!!!! Jag vet inte vad jag ska göra!!