Linnéa

Okej. Livet kan inte alltid bli som man tänkt sig. Eller snarare blir det aldrig som man tänkte sig. Det är iaf väldigt lite som blir exakt så som jag tänkt. Ibland blir det bättre och ibland, tyvärr, sämmre. Men man får lära sig att leva med det. Livet går liksom vidare.

I slutet av Mars gjorde mitt liv en fullständig vändning som jag inte var beredd på, jag hade inte tänkt att det som hände skulle hända. Mitt liv rasade, och hur mycket jag än försökte så gick det inte att bygga upp. Inte med samma bitar. Det bara föll isär igen. Som jag sa till mina "EFare", jag var så låg att jag slickade havsbotten. Längre ner kunde man inte sjunka liksom. Och jag trodde aldrig att det skulle ta slut.
Men sedan gav jag mig fan på det. EN person ska inte få mig att må så dåligt. Detta är MITT liv och jag vill leva det "ovan ytan". Jag började simma uppåt. Tyvärr hände det saker som gjorde att jag tryktes ner igen, men jag gav mig inte. Jag skulle upp.
Och här står jag. På jorden, ovan ytan. Och tittar ut över allt det som vart. Mitt gamla liv. Jag är nöjd med det som var. Och jag är glad att jag har hittat nya bitar som jag kan bygga ett nytt liv med. För det är det som det kommer bli. Ett nytt liv. Det gamla livet finns inte kvar, tyvärr kanske, men även bra på sitt sätt tror jag.
Jag insåg nog inte detta alla mörka ledsna nätter i mars-april-juni, men efter regn kommer solsken. Det är bara att låta det ta sin tid. Och det har jag gjort. Jag har tagit detta i min takt. Och det gjorde jag jävligt rätt i. Hade jag skyndat på det hela att det inte hållt och jag hade vortsatt att vara ledsen. Men nu, nu känner jag mig redo. Redo att prova mitt sprillans nya liv. Och ojojoj vad det ska bli bra :)
Puss och Kram <3