Linnéa

I och med att skolan började blev mitt liv snäppet sämmre, och de va inte bara för att jag inte längre får sova till 12 och vara uppe hela natten utan framför allt för att jag förknippar skolan med att må dåligt. Jag mådde inte bra i hjärtat när vi fick sommarlov. Nej jag mådde inte bra i hjärtat på hela våren. NU mår jag bra i hjärtat, ovanligt bra. Men känslan sitter ändå kvar. De va därför jag fick sån ångest första dagen.
Vill verkligen inte känna så här, för jag gillar lärarna, klasskamraterna och skolan, men det är någonting som sitter kavr i väggarna från den "dåliga tiden". Men det ska bli ändring på det nu. Verkligen.

Så lustigt ändå, att man förknippar platser med känslor. Starka känslor. Och när man kommer till en plats man inte besökt på länge så fattar man inte vf man inte kan tycka om platsen, eller iaf inte känna att man vill rusa därifrån. Men sedan minns man. Det var ju här jag spenderade större delen av mitt kassa liv.

Men det va då, nu lever jag världens bästa liv, och det är så jag vill minnas Lerums Gymnasium. Det är så jag kommer minnas Lerums Gymnasium om allt går som jag vill.
Jag är starkare nu. Jag kan mer, jag kan allt. Ingenting kan bryta ner mig nu. Nu är jag på topp.

Bäst idag: Klasskompisar, mamma och Jonathan <3 Ni gjorde min dag <3

// Den starka Linnéa (:
Jonathan, jag älskar verkligen dig. <3