:(

Jag vill skrika och jag vill gråta.

Idag kom du hem. Denna dagen jag har väntat på så länge. Vi pratade och det kändes skönt. Sen blev det tyst. Hade det varit förr hade vi pussats. Men det var inte förr. Det var nu. Och det bara fortsatte att vara tyst. Tills någon sa något. Ingen puss.

Jag har aldrig suttit så nära dig och ändå varit så långt borta. Det kändes som flera miljoner mil mellan oss. Jag ville ta i dig och ville pussa på dig, men jag fick inte. Jag ville att allt skulle bli som förr, så bra som förr. Men det gick inte.

Detta kommer bli min sorgligaste påsk. Världens sorgligaste påsk.

Jag vet inte vad jag ska göra och känner mig bara tom men samtidigt full av något som svider och gör ont. Dagarna går an, men kvällarna.. det går inte. Jag kan inte sova, men jag vill inget annat. För om jag sover kan jag drömma. Och just nu är drömmarna så mycket bättre äb verkligheten.

Jag städade bort alla bilder/ lappar från dig igår. Det kändes skönt då, men nu känns det tomt. Det saknas något. Du saknas. Även att du är hemma så saknar jag dig.

Men du kommer aldrig att komma hem. Jag kommer att få sakna dig förevigt.
</3
Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?
Rss