Linnéa

Alla som känner mig vet att jag strulat runt lite angående vilken linge jag vill gå och på vilken skola. Det är så svårt att veta NU och framför allt var det svårt att veta när jag valde första gången när jag var omkring 15-16 år. Hur ska man DÅ kunna veta vad man vill med resten av sitt liv? Och hur ska man någonsin kunna veta vad man vill när man inte provat allt?

  Grundskolan sätter inte tillräckligt ledande betyg på vilken linje som skulle passa än bäst. Jag hade MVG i NO (Fysk, biologi och Kemi) och jag hade VG i matte och tyckte att de ämnerna var kul. Så jag valde natur.
Vilket visade sig vara en katastrof. Jag fattade igenting, jag visste knappt vad "periodiska systemet" var, men jag kunde människans blodomlopp samt hur en lunga ser ut på riktigt och andra spännande saker. Men det mesta vi gick i genom i kemin hade jag aldrig hör förut (men jag är en jävel på biologi, något jag alldrig fick bevisa). Sen kom fysiken och det var då jag förstod att jag var tvungen att byta.
 I början trivdes jag inte jätte bra i klassen, vi fick ingen riktig gemenskap och vi hittade inte på så mycket tillsammans. Men i ungefär samma veva som jag bestämde mig att jag skulle byta började jag trivas superbra i min klass! Alla var underbara och jag kände mig verkligen trygg med dom. (något jag fortfarande gör så klart!) Då blev jag så frustrerad och ledsen. Jag visste att jag knappast skulle få nårga fina betyg på Natur, men jag ville inte lämna denna underbara klass. Jag gick till syon och hon fixade så att jag kunde byta. Hoppade av Matte B och Fysik A. Hade mycket håltimmar...

HT 2008 började i en ekonomiklass men hade samtidigt kommit in på hvitfeldtska så jag slutade på Lerums Gymnasium och började där ist. Gick där drygt en vecka men förstod att jag inte var en pendlings-människa. Jag skulle varit ett trött monster efter 2 veckor. Så jag bestämde mig för att byta tillbaka till Lerums men Samhäll den här gången.
Första dagen var dte jobbigt. Kände fel att vara i en annan klass än i den klassen där mina "riktiga" klasskompisar var. Men nu har jag gått här en vecka och jag vet (tror jag) att jag inte kommer byta någon mer gång (det får jag inte för min mamma heller xD).
Ibland känner jag inte för att gå till skolan alls och allt känns bara så fel. "Jag vill börja på Natur igen" sa jag till min pojkvän i veckan. Han reagerade med "suck! Det GÅR inte. Du får skärpa dig, klart du ska gå i denna klassen och du kommer börja trivas". Jag följde hans råd. Tänkte positivt och det funkade :)

Iaf. Vad jag vill komma fram till genom denna OTROLIGT långa text är att
1. man kan inte veta vad man vill när man är 15/16 år. Det är omöligt. Speciellt när man inte har en aning om något av det.
2. Alla säger "man ska inte välja efter kompisar" och nej kanske inte. Men trivs man i klassen och har kul och känner sig trygg så blir allting mycket enklare. Ge dig in på något riktigt svårt bara för att få gå med dina vänner men räkna med att du får lägga ner mycket tid på att plugga och förstå. Eller välj något du är riktigt intresserad av så att ämnerna blir kul i sig, så löser sig det med kompisar av sig själv. Men det viktiga är att man ser till att ha KUL.

Hade jag orkat lite mer hade jag klarat det på Natur. Och jag hade kunnat få fina betyg. Men jag ville och orkade/kunde inte lägga ner den energin på att förstå något jag visste att jag ALDRIG skulle ha användning av. Men hade jag velat så är det klart att jag hade kunnat.
Nu blev det som det blev, och ändå om detta inte känns jätte rätt alltid så orkar jag inte byta en gång till. Jag får helt enkelt bara ta mig i nackskinner. Mina gamla vänner finns kvar och dom kan jag träffa på raster och fritiden :)